smurfmamma

Har varit rejält förkyld i över en vecka nu, halsontet är borta men det anra e kvar. Sen blir det ju inte bättre att man får rejält ont i huvudet också... Mådde jättekonstigt hela dagen idag, var på väg hem från jobbet men jag höll ut. Hoppas snart det blir bättre...  

Idag kom det en frostklänning i brevlådan. Jag har beställt den till Nelli med tanke på att julen närmar sig, hon älskar karaktären Elsa i Frost. Hon älskar även musiken och sjunger och lyssnar gärna till den. Hon önskar sig såklart frost leksaker i julklapp och en klänning med släp som Elsa har i filmen. Så det är precis vad som kom hem idag. Just nu funderar vi på om hon ska få den i morgonbitti istället för dem ska ha maskerad på förskolan imorgon. Hon får inte så ofta nya saker och det skulle ju passa utmärkt att hon får den imorgon. Vi får se vad vi gör. Hon har själv planerat att vara spindelmannen imorgon och vi har suttit och pysslat ihop en mask hon skulle ha på sig. Så frågan är vad hon väljer om jag presenterar klänningen imorgon. Känns som en lätt nöt att knäcka...

 

Lite om mina barn. Leo idag 6 år fyller 7 i Januari vad hände? Jag vet det är vad de flesta säger om sina barn men oj vad det märks att dem växer när dem är små. Leo har i höst börjat i förskoleklass i skolan jag jobbar. Det har fungerat över förväntan måste jag säga. Vi ses ibland och när vi gör det bryr han sig knappt om mig, det är mest de andra barnen som reagerar å skriker Leo där är din mamma!!  Det är nog mest för mig själv det kan vara lite jobbigt när jag tjuvkikar på honom ibland och vill springa fram och bara prata med honom eller krama honom eller ibland säga till när han gör ngt fel men då får jag hålla mig och låta annan personal ta hand om det. Han får mkt beröm och det är full fart på honom hela dagarna. Jag är mest orolig för hans huvudvärk som han det senaste året har krigats med. För att göra en lång historia kort så går vi nu äntligen på massor av utredningar för hans huvudvärk och vi väntar nu svar från sjukgymnast och öronnäsahalsläkare men det verkar som han har extrem otur och fått min migrän :(    Det kan man tyvär inte styra så mkt över när han får men vi gör allt vi kan för att se till att han inte ska få huvudvärk. Men just skolbiten är lite svår att styra över, han skulle verkligen behöva kortare dagar eftersom han har svårt med att varva ner när han är i skolan med sina kompisar på eftermiddagarna. Han vill vara med och göra allt och har han då lite ont i huvudet så är han envis nog att bara köra.... tills det är försent. Han är extremt trött på kvällarna och ibland känner han av huvudvärken först han har kommit hem just för han har inte haft tid att stanna upp.  Men vi har blivit bättre på att hantera när han väl har huvudvärk och han har blivit bättre själv på att säga till när han känner av det. Jag är också glad över att han inte har lika ont så ofta som han hade i våras och i sommras.  Än en gång drar jag mina slutsatser om varför han får ont, jag tror att det händer mkt i hans kropp när han växer och kroppen hänger inte riktigt med och därför får han huvudvärk. Han är ganska lång för sin ålder och ett tag hade han ont i benen väldigt mkt när han växer. Men självklart kan det vara andra orsaker som framkallar huvudvärk. Jag blir bara så extremt ledsen när han har huvudvärk och jag anklagar mig själv för att han har fått detta förmodligen efter mig. Jag önskar inte någon sådan jävlig huvudvärk. 

 

Nelli 4,5 år 5 i April. En mkt bestämd och envis dam med ett stort hjärta. Mkt omtänksam och säger dagligen att hon älskar oss. En aning gnällig men inte så att det är jobbigt det är mkt lätthanterat. Hon fick vara med mig på jobbet igår första gången en hel dag. Hon var med mig en stund sen såg man henne knappt. Hon har sagt förut att hon aldrig vill börja i skolan men jag tror nog hon har ändrat sig. :)  Dock 2 år kvar för hennes del. På förskolan leker hon mest me de som är ett år äldre precis som Leo gjorde. Både för och nackdelar. Nelli har nu i över ett år varit riktigt hästtokig, och önskat sig saker som har med hästar att göra. Hon gillar att rida men än så länge vill hon inte börja på ridskola.   

 

 

Imorgon stundar skridskoskola för Leo han går varje söndag och imorgon är det tredje gången. Han har även gått på fotboll och jag tror det är det han vill fortsätta med. Nelli har än så länge inga aktiviteter utöver förskolan så vi får se när intresse väcks. 

 

Förra Julen var vi med min ingifta bror och hans fru och barn i fjällen och firade. Detta kommer vi även göra i år. Det var första gången våra barn åkte skidor och dem gillade det. Vi ser fram emot denna jul med.

Idag är det alla helgona och hade jag inte mått så dåligt så hade vi åkt och tänt ljus på kyrkogåren. 

Leo var med Ronnie idag i affären och när de gick förbi gravljusen så ville leo genast ha ett för att tända till sin bror i himlen. Så nu står det fint utanför vårat hus. 

 

Sov så gott 

 

 

Oj här kommer ett inlägg till väldigt snabbt. Jag känner för att skriva av mig lite och då är väl det här det bästa stället?  Jag har många funderingar om livet och dess väg. Jag känner att jag har ett bra jobb och en väldigt fin familj som jag är väldigt stolt över. Men ändå finns den där känslan som funnits i alla år. En känsla som jag inte kan sätta ord på. Men som nog i grund och botten handlar om mitt fruktansvärt dåliga självförtroende... Som jag har kämpat med det i alla år men kan hantera ganska väl. Jag har många funderingar som handlar just om mig och hur jag ska göra det bästa av varje minut i livet. Det kan handla om djupa grejer men också små fåniga saker som att jag i nästa paus/andetag ska hänga tvätt...  Jag jobbar otroligt mkt med mina medvetna brister, det är inte nödvändigt att hänga tvätten just vid det tillfället vad kan hända liksom? Tvätten dör??? Oh MY!! 

Det var ett litet exempel men ni förstår grejen?  

Just nu är jag också inne i en period (eller har varit i flera år) som är väldigt bekväm hemma. Jag är typ rädd för att gå utanför dörren, alltså då menar jag ta mig till stan osv. Jag klarar att röra mig till mataffärer men är jag i klädaffärer då vill jag bara hem. Jobbigt med mkt folk och hjärtat klappar några extra slag. Jag tar mig ut ändå just för att medvetet jobba med mina rädslor och vad jag tror är ångest attacker men vad vet jag , jag är ingen dr.  Å när vi ändå är inne på dr så är det ytterligare ett ställe jag inte vill gå till...  Jag går om jag får en kallelse men gärna inte frivilligt. Men ändå så gör jag det ibland för att jobba med mig själv...  Oftast är man ju sin egen dr iallfall. Har väl 90% av gångerna rätt diagnos på mig själv. 

 

Härmed dömmer jag mig själv till:kronisk migrän, virus infektion i halsen, cellförändringar , och en släng av panik ångest.... 3/4 har jag garanterat. Det där panikångest vet jag knappt vad det är men det är bara något jag tror.  

 

Shit va jag svamlar /see ya