smurfmamma

Ställde mig på vågen idag för att kolla hur mkt jag har kvar att gå ner, hmm iallafall 8 kg kvar att gå ner då är ja nere på min inskrivningsvikt. Fick hem en tröja idag som jag hade beställt den var jättefin på och finare ska det bli när magen försvinner mer....   Hmm jag vet jag ska ta det lugnt och det gör jag men det ska bli skönt sen när man kan gå raska långpromenader och börja träna lite än är det för tidigt att börja.

Leo sover just nu som en stock men han är numera lite svår sövd. Han ska absolut ha med sig några bilar i sängen (istället för mkjuka gosedjur) och verkar ha lite svårt att slappna av. Nelli ligger här brevid oss i soffan ihop kurad hon är verkligen underbar. Älskar mina barn över allt annat. R har varit pappaledig idag med mig och Nelli han ska ta 5 fredagar i rad nu vilket är jätte skönt. Så idag gick vi en sväng till min pappa och käkade lunch han bjöd på grillad korv med bröd äkta pappa mat hehe. Jag passade även på att sola i hans solarium vilket var helt underbart. Sen gick jag och R tillsammans och hämtade Leo på dagis vilket han uppskattade mkt. Det har varit en härlig dag.

Imorgon ska vi besöka en 4H gård med några vänner och ha en mysdag till.

Kraaaam

Oj det har redan gått över en vecka innan prinsessan kom till oss det är inte klokt. Hon har numera fått ett namn: Nelli Tess Mini ska hon heta.  Nelli har en släng av gulsot men som börjar bli bättre. Bvc tanten var här förra veckan och då var hon jätte gul men igår när vi var där så hade det lugnat ner sig. Hon äter mer nu och har gått upp i vikt så det känns bra.  På nätterna äter hon knappt något känns som om jag kan leva med det :) jag ska inte klaga för jag har fått sova väldigt bra hitills.

Idag har storebror varit jättesnäll till skillnad mot några andra dagar, han har visat en annan sida den här veckan sen Nelli kom men det är ju bara naturligt. Han har gråtit för minsta lilla som bör emot honom men det är bara att vara konsekvent så ska det ordna sig men det är inte alltid lätt när han har sina utbrott.  Han får iallafall vara på dagis om dagarna vilket han behöver och gillar. Men han vill oftast inte gå hem när jag kommer och hämtar honom så redan vid dörren vid dagis så försöker han med olika saker men jagtycker ändå det går hyfsat lätt att få hem honom det är bara tråkigt med allt gnäll.

Det är många som frågar hur jag mår och jag måste säga att jag mår bra men det är inte många som förstår med tanke på att det var förra veckan jag låg där på operationsbordet. Folk tror man ska må jättedåligt, vissa kanske gör det men inte jag. Jag känner absolut av såret i magen men det är mest när jag hostar och nyser då gör det verkligen ont annars känns det inte så mkt. Men jag måste lära mig att ta det lugnt ändå och det är inte det lättaste. Jag känner fortfarande värk i bäckenet och jag hoppas det försvinner snart för den smärtan är inte rolig.

Nu ska jag leka en stund med Leo innan det är dax för sängen.
see ya

Äntligen är hon här världens sötaste prinsessa. Vi kom in till Ks vid kl 7 på morgonen den 12 April och var beredda på att f¨vänta en hel dag. Vi satte oss i väntrummet men fick snart ett rum där vi skulle hålla till innan operationen. Dem började förbereda mig med kläder och fula vita långa strumpor, och nål i armen. De stack mig på tre olika ställen innan dem den fjärde gången fick nålen att sitta rätt.  Dem lämnade sen oss och vi var beredda att vänta, men efter bara en stund kom dem in och sa att det var dax. Då var kl ca halv 9.  Så R låste in våra saker och tog med kameran i högsta hugg. 
Sen rullades jag iväg , första anhalt var väntrummet in till alla operationssalar. 

Där fick vi vänta en kort stund innan det kom några människor  som gav R den snygga kanindräkten och den fina mössan. Jag fick även en snygg mössa på huvudet. Sen rullades jag in i operationssalen. Där skulle vi möta ett helt gäng med människor det visade sig i slutet att vi var ca 14 per i operationssalen och all fokus var på mig helt utlämnad.
Men men va gör man inte...  I operations salen gick alla blå å grönklädda människor omkring och förberedde olika saker. Det var narkossköterska, narkosläkare (som kom sen) läkar assistent, läkar student, barnmorskor (vet ej hur många), sköterskor och sist in kom alla viktiga läkare. Sk operatören å narkosläkaren.  Hur som helst många var det. Jag fick sitta på operationsbordet en stund och vänta in allt man nu skulle vänta in, katetern bad jag om att få sen när jag var bedövad.  Skillnaden mor förra gången var ju att allt gick mkt lugnare till nu men det gick till på exakt samma sätt. Men denna gången hann man ju fundera på vad dem verkligen höll på med.  Jag sneglade lite på henne som höll på att öppna alla verktyg som skulle användas hua lite äckligt var det allt och man undrade vad dem skulle använda allt till. Vi små snackade med några sköterskor om olika saker och hade en trevlig stund inne i salen. Men sen kom narkosläkaren och dem ringde in operatören när allt var förberett å klart. Hua nu skulle det börja.  Att få bedövning i ryggen är ju inte det skönaste direkt men jag höll R hårt i handen och han började tvätta med en sprit han inte tyckte var kall nog så han bad om en ny flaska som var mkt bättre. Sen stack han in den gigantiska nålen... ajajaj ja nöp R ganska hårt i handen vill jag lova.

När vätskan var insprutad var det bara  att lägga ner mig fort för benen domnar på en gång. Jag kände hur benen började bli varma och tunga och alla kom springande emot mig för att göra det dem skulle. Barnmorskorna skulle först sätta katetern och jag kunde följa allt dem gjorde i denna gigantiska lampa som hänger ovanför vilket är lite oroväckande. Katetern var i sen började dem att tvätta magen ett antal gånger med neddränkta tussar med sprit. så ren blev jag allt om jag nu inte var det innan hehe. 

Sen åkte det berömda skynket upp och jag kunde inte se vad dem gjorde trodde dem... i den stora lampan ser man tyvär allt men sen drog dem för skynket lite extra så jag slapp se. Annars kan man ju inte låta bli att kika. Narkos läkaren chekade av med mig var min känsel fanns och inte. Min underkropp var nu helt bortdomnad. Han drog sin kalla tuss överallt och jag var bedövad upp till tuttarna. Så det var bara att sätta igång... den hade ju tagit tidigare och jag måste säga att det e grymt konstigt och se folk bolla med ens ben och man känner ingenting....

R var med mig uppe vid huvet och försökte prata och få mig på andra tankar han såg min rädsla och oro. Men jag hörde inte vad han sa för allt fokus låg ändå på det som hände bakom skynket. Man känner hur dem sliter och drar men det är inget som gör ont som tur är än.....   Usch vad dem höll på och dra och låta konstigt. Man hör hur dem klipper och skär å allt vad dem nu gör ... ej trevligt.  Jag tror vi var i salen strax innan kl 9 på morgonen och 9.39 kom hon ut den lille prinsessan. 
Man hörde hur dem sög fostervatten och att dem sa att hon var ute men sen tog det ett tag innan jag fick se henne upplevde jag det som men det tog nog bara någon minut. Jag fick se henne alldeles kladdig sen gick dem ut med henne för att tvätta och fixa med navelsträngen. R gick såklart med dem och jag låg där och hörde och kände hur dem höll på i min mage. Jag stirrade på klockan ett antal gånger och lyssnade efter  barnskrik men hörde inget men alla sa att hon var fin och mådde bra.  Ca tio minuter senare kom dem ut med henne och vågen för dem ville jag skulle vara med när dem vägde henne. Sen fick jag hålla i underverket dem la henne på mitt bröst.  Det tog ca 40 minuter att fixa efterarbetet när dem plockade ut henne.  Sen blev jag rullad ut därifrån med henne i famnen. dem  lyfte över mig i en annan säng och rullade in mig på uppvaket där vi skulle vara i ca två timmar tills bedövningen släppt. 

På uppvaket hade vi tid till att umgås och njuta av underverket, och vi hörde av oss till dem närmaste anhöriga. Sen var det dags att rullas till BB. Denna gången fick vi ett stort och rymligt rum och R fick en egen riktig säng. Jag blev kvar 2 nätter på BB och R en natt. Första dagen låg jag bara i sängen och R fick sköta blöjbyte mm. Jag hade ju kateter och var hyffsat orörlig. Men dagen efter när dem tog bort katetern och jag fick dusscha så var jag snabbt uppe på benen och det gick superbra att duscha. Barnmorskorna blev impade att jag va så pigg som jag var. Jag fick bara morfin första dagen /natten sen bad jag inte om mer för så ont hade jag inte. Men på kvällen sen fick jag mer smärta men avstod ändå morfinet. Idag onsdag så väntade jag på att mina pojkar skulle hämta oss och Leo skulle få se sin lillasyster.  Leo va jätte glad när han kom och ville ta och hålla i lillasyster hela tiden. Efter pku provet och hörselprovet var gjort fick vi åka hem. Så vid 12 idag var vi hemma.

Men Leo har varit mkt gullig mot sin lillasyster men lite mindre gullig mot oss men det är inte så konstigt med tanke på allt nytt han får vara med om nu. Han kommer bli väldigt liten ett tag nu men det gäller bara att inte glömma bort honom men det tror jag inte är någon risk. Risken är större att lillasyster glöms bort hon gör inte direkt många ljud ifrån sig. Hon sover mest hela tiden och man får påminna henne att äta. 

Men än så länge är hon bara 2 dagar gammal så mkt kommer ändras.
Nu är det visst matdax!!
Hej så länge.



 

Nu är det inte lång tid kvar tills vi far till KS. Hela dagen har vi haft besök av olika släktingar för att fira R en smula i förskott. Imorgon har vi annat att fira :)  Har inte hunnit tänka så mkt på morgon dagen med tanke på allt som hänt idag. Men nu har jag tid en stund innan sovdax :) Ska kolla väskorna att jag har det viktigaste med och att kameran är laddad. Nästa gång jag skriver här så hoppas jag att jag har en frisk och härlig till liten unge :)

puss å kram

Jaha så har man sovit dåligt ytterligare en natt men vad gör det jag är van. Mamma kom hit i natt från Norrköping min käre far jobbar där så han hämtade upp henne på vägen hem därav sen ankomst. Jag låg och väntade på att Leo skulle vakna så vi kunde gå upp han vaknade ovanligt sent för att vara han kl 7.

Idag ska jag försöka ta mig iväg själv till Ikea och lite annat om jag orkar. R fyller år imorgon också så det kan va snällt att köpa något till honom så han inte glöms bort en stor dag som det är  imorgon.  Men han får ju en dotter räcker inte det ;)  Skämt å sido nått blir det väl iallafall.
Nu är det någon som vill ha uppmärksamhet Leo klättrar överallt på mig just nu, undrar hur han tar att han får ett syskon det lär ju inte bli enklare iallafall.
see you later....

Smurfmamman och Leo

Jaha så har man startat en blogg.....
Så vad skriver man? Jo  tänkte skriva lite om min vardag med mina barn och familj. Är just nu höggravid och väntar mitt andra barn,  har precis lagt tvååringen och det gick smidigt. Han och jag har spenderat denna lördag själva då hans pappa behövde jobba.

På måndag kommer mitt andra barn... eller tredje beroende vem som frågar. Leos tvillingbror dog i min mage i v23 och det var en graviditet som en riktig berg och dalbana. Men ut kom iallafall en frisk kille som någonstans har en tvillingbror. Nu väntas deras (förmodligen)  syster som också kommer ut med snitt därav vet vi att hon kommer på Måndag som dessutom är barnens fars födelsedag :)
Denna graviditet har varit minst sagt annorlunda och jag börjar undra om jag kan få mer otur än vad jag haft vid mina graviditeter. Förra gången mest känslosamma glädje och sorg och inte så mkt krämpor förutom illamående och svullna ben. Denna har jag nog fått alla fysiska krämpor man kan få, bäckenproblem, åderbråck urinvägsinfektioner, migrän ja jag kan fortsätta men vad tjänar det till. Hur som helst så vet jag att det kommer något helt fantastiskt ut av det här.
Beräknat förlossningsdatum för denna donna är egentligen 20.e april, men snittet blev nu planerat till den 12.e då vi gjorde ett misslyckat vändningsförsök.  Men jag har minst sagt varit nervös och spänd ändå för att det ska starta tidigare det gjorde det nämligen med Leo. Han var också beräknad till den 20.e januari men snittet blev planerat till den nionde men han kom den åttonde för värkarna satte i full gång och jag var öppen redan 6 cm när jag kom in.

Inatt anländer min mamma till oss för att ta hand om Leo när vi åker in till KS på måndag. Hon ska stanna hela veckan så det känns tryggt. Ja det är väl en av fördelarna när man ska bli snitttad man vet när bebisen kommer i bästa fall. Så man kan planera rätt bra. Men annars vet jag inte om det är så mkt fördelar det är ju en ganska stor operation man går igenom.  Är nog lite ledsen att jag inte får uppleva en naturlig förlossning men jag prioriterar självklart att få ut friska barn.

Det var lite om mina graviditeter , finns mkt att berätta men jag nöjer mig så länge.
Kraaaam